Avatarer istället för kanelbulle?

Kommer du ihåg din första e-post adress? Och hur det var innan alla hade e-post? Det gör du säkert. Du minns hur mycket tid och papper som gick åt att skicka både kuvert och senare fax, allt skulle skrivas ut och det kunde gå dagar innan man fick brevet man väntade på. Fantastiskt, säger du, nu är allt så enkelt. Alla har e-post... eller?

Mina barn (tonåringar) har visserligen en e-post adress... men den används enbart när lärarna ska skicka något meddelande till dem (jag kommer ihåg lärare som intervjuades för tio år sen och inte för sitt liv kunde begripa vad de skulle med e-post till, annat än möjligen för att skicka meddelanden till föräldrarna). Ungdomar använder istället mobilen, chat och sms. Och Bilddagboken och Myspace och ... Vill de att jag ska ta del av ett dokument så lägger de ut det på webben, på någon av alla de möjligheter som finns för gratis eget utrymme i cyberspace. "Vad ska vi ha e-posten till?"

Så när slutar du använda e-post tror du?

Och när börjar vi använda avatarer? En avatar är en (ofta tredimensionell) figur som representerar dig på nätet. Du hittar dem i spel som World of Warcraft eller årets fluga, den virtuella världen Second Life. Det finns företag som har en avatar som du kan ställa frågor till och få svar direkt på deras websida. Mer personligt än bara textbaserad fråga/svar.

Om hur många år kommer din avatar och besöker min avatar på det café som kanske något universitet eller företag har på nätet. Vi sätter oss ned och tar en fika, pratar om våra gemensamma affärsintressen och diskuterar om vi har något projekt gemensamt. Eller Volvo har en avatar bilsäljare på nätet som guidar dig och frågar efter dina behov när du letar efter din nästa bil. Och sedan visar hon de senaste funktionerna i bilen och hur du kopplar upp deras inbyggda gsm till dina barns telefoner så att du kan hitta dem när du ska hämta dem sent på kvällen. Telefoner förresten...

Nog med fantasier för ikväll :)
Pernille

Börja inte med att be om ursäkt

Händer det att du ska tala/föreläsa/undervisa eller bara hålla ett möte... men det var inte du som skulle gjort det egentligen... så du börjar med att be om ursäkt för det (för att skydda sig själv, du har ju inte förberett dig).

Gör inte det. Be inte om ursäkt. Antingen så vet publiken redan om att du ersätter någon annan. Att du ställer upp är väl en bonus då! Annars fick de gå hem tomhänta. Ber du om ursäkt så säger du samtidigt "nu får ni något halvbra, eller till och med dåligt, istället" och det är väl inget bra sätt att inleda på. Eller också har publiken ingen aning... och då kan du möjligen upplysa dem om det på slutet, när du är klar och du har kontrollerat att de ändå har fått det de kom för. Det kan du rent av vinna poäng på.

Och kommer du försent så är det enda du får be om ursäkt för just det: "Ursäkta att jag kommer försent". Och se sen till att komma igång. Alla dina förklaringar om varför - de ska du bespara publiken, de försenar bara ytterligare och är ytterst sällan av den digniteten att de spelar någon roll. Att du satt fast i trafiken... ja, alla de andra som kommit i tid, de gick upp en halvtimma tidigare än dig just för att ... så det är bara en skymf att påtala att du inte gjorde det.

Tro mig. Jag har kommit försent många gånger. Förlåt för att ni fick vänta på mig.
Pernille

Gillar du att läsa?

Då kan jag rekommendera en bok som just nu kan köpas på följande länk :)


http://antologi2007.noveller.nu/

Pernille