BOKEN ÄR FÄRDIG!

Jo, det är sant.

Vi har lämnat ifrån oss det sista kapitlet,
det är korrat och layoutat och ligger hos
tryckaren. Om bara tryckpressarna går
som de ska så har jag ett fysiskt exemplar
i handen om en vecka... och vill du också
ha ett ex så kan du komma till Kompetens-
mässan , World Trade Center den 14 och
15 november.
Där kommer jag, Maria och Katarina att hålla
en workshop och sälja boken!

Välkommen!

Har du inte möjlighet att komma, men ändå vill
ha boken så hör av dig.

Vårt författarteam är som ett bättre äktenskap...

Det är nu i de sista skälvande minutrarna före tryck som vårt team verkligen sätts på prova. Katarina, Maria och jag spurtar för att bli klara i tid. Det är korr-läsningar, bild-diskussioner och nattarbete.

Sent en natt fick jag en tanke, liknelsen med ett äktenskap, och tanken fick mig att le. Det som i början av projektet var det som vi såg som vår gemensamma styrka, det vi förälskade oss i hos varandra, är typiskt det vi just nu hänger upp oss på!

Liknelsen är positiv. För trots stressen för att hinna med, att nå vår deadline mitt emellan kunder, små och stora barn, äkta män, elever, affärer och kontakter - så stöttar vi varandra! Vilken härlig känsla!

Du skulle prova det här någon gång....

En IT-tekniker i varje hem

”Människor är som fallskärmar. Det är först när de utvecklas som man förstår deras rätta värde.”
Det är likadant med tekniken! När tekniken utvecklas så att den anpassas till dem som ska använda den (människor!), det är då vi förstår dess rätta värde.

I datorns tidiga historia fanns det dem som inte trodde att det fanns behov av mer än 5-6 stycken datorer i hela världen – hela världen har i så fall flyttat in hemma hos mig för så många datorer har vi i familjen. Just nu. Och genom datorerna kommer vi i kontakt med hela världen. Men det är inte helt enkelt att använda tekniken.

Köpte en ny dator med tillhörande skrivare som var färdiginstallerad från leverantören – men det tog en dryg timme, svett och tårar, makens ingripande (innan jag slängde datorn i golvet) och en total ominstallation innan de två apparaterna ville prata med varandra och vi fick svart (och gult, grönt och blått) på vitt på att vi lyckats och förstått. Samma helg har vi också försökt – och till sist lyckats – få datorn och telefonen att prata med varandra så att jag kan synkronisera mina kontaktuppgifter och min kalender. Det tog bara två timmar. ”Plug and play” Bah!

Hur gör alla de som inte har en ingenjör hemma med en ängels tålamod?

Halv kommunikation - mobil i tunnelbanan

Min väninna fick en dotter i somras, och nu kan de kommunicera. För redan vid tre månaders ålder har ett spädbarn lärt sig vad samtal är: ljud som omväxlande kommer från dig och sen från mig, ett flöde av ljud där vi turas om att producera de här ljuden, vi för och följer varandra i en dialog. Prova (om du har tillgång till ett spädbarn som är mätt och belåten - annars är det svårt med koncentrationen), sitt med barnet i knät, se in i varandras ansikte, ställ en nonsensfråga ... och håll tyst! Se hur barnet anstränger sig (100 %!) för att åstadkomma ett ljud, krusar läpparna, viftar med armarna och följer dig med blicken. Hon vill kommunicera!

Det är därför det är så irriterande med folk som pratar i mobiltelefon i tunnelbanan: Vi vill ju vara del av dialogen!

Vi har hela livet tränat på den här dialogen, först du sen jag, sen du sen jag. Men här kan/får vi inte. Först du sen ...tystnad. Frustration.

Så din irritation kan uppfattas som att du tillhör en grupp som är skickliga kommunikatörer, en människa som är lyhörd för andra människors behov genom att du ständigt lever i en dialog med din omgivning. De som inte upplever den här konflikten när telefonerna går varma i tunnlarna och på bussen, de som bara tycker att alla måste väl ha rätt att prata, vad blir nästa steg - förbud mot allt prat? - kan också vara personer som har hög integritet, jag är jag och du är du, vi kan samexistera utan att inkräkta på varandra.

System blir bra med människor

Vi är människor, vi vill ses och synas, få bekräftelse. Idag är det populärt med Coaching, alla chefer ska utbildas till Coacher. Visst kan jag som chef peppa upp och hjälpa dig att själv komma till insikt om dina styrkor, svagheter och drivkrafter. Men om företaget vill styra åt något håll - och det vill de flesta företag - då måste också chefer styra. Och att styra innebär bl a att följa upp.

När de utmärkta genomtänkta infrastrukturerna, processerna och systemen inte fungerar för att man inte använder dem, så kan det bero på fel i de samma. Men allt för ofta ser jag att chefer som inte vågar följa upp, man vill att systemet ska ta hand om det obehagliga. Så man ställer krav på högre detaljstyrning, fler automatiserade kontroller och ytterligare utbildning för användarna (som inte gör som systemet säger).

Det är inte sexigt eller spännande - men som chef är en av mina viktigast uppdrag att följa upp. Och följa upp. Och följa upp. Det som inte följs upp blir inte gjort, det jag inte får återkoppling och respons på gör jag inte. Om det inte vore så, behövde vi inga chefer - bara ypperliga system. Om alla alltid följde de processer och rutiner som var framtagna - ja vad ska man då med styrning till, arbetsledningen finns ju i systemet.

Ibland tänker jag att den kombination av chefsutveckling och systemkunskap som jag haft förmånen att få erfara i min karriär inte är så tokig ändå.

Ledare i cyberspace

I sommar har jag spelat World of Warcraft - ett datorspel med en helt egen värld on-line i cyberspace. Det är här morgondagens ledare formas - och morgondagens ledarutbildningar!
För några år sedan imponerades jag av Habbohotell.com. Det var samma fenomen. Det är inte grafiken (ganska simpel på Habbo, otroligt läcker på WoW), eller ens att du representeras av en figur som du själv kan skräddarsy. Det är samverkan och dess möjligheter som imponerar!
Massor med människor sitter runt om i världen (mer än 50.000 enligt uppgift varje dygn, 7,5 miljoner användare totalt) och agerar tillsammans. Man löser uppgifter, går på äventyr, samordnar sig kring strategier och taktik, hjälper varandra - kort sagt Teamutvecklar. Och för att det ska fungera när man är fler än tre-fyra stycken så måste man förstås välja och utse en ledare. Uppgiften som ska lösas är mer eller mindre avancerad, men egentligen inte relevant. Alla vill bli bättre och anstränger sig för att bli det.

Nej, jag tror fortfarande inte att det är lönsamt för något företag, oavsett storlek, att bygga upp egna sådana här spel. Det finns en del spel, där man skapar företag, köper och säljer och konkurrerar. Inget av dem lockar 50.000 personer varje dygn. Men man skulle kunna göra tillämpningar, övningar som ska utföras i WoW... det är t o m gratis de första 10 dagarna...

Förnyad kompetens

Kompetens kan vara så mycket - i veckan har jag tackat av Mats som slutar efter 29 år (!) och går till ett nytt företag. Och när jag hör honom prata om sin nya arbetsplats, nya kolleger och nya utmaningar så blir jag glad! Sådant som vi kanske tog för givet och inte längre såg, det är sånt som behövs dit han kommer nu. Och hur kul är det att vara på en plats där ens kompetens tas för given?

Jag tror att vi alla behöver förnyelse och förändring. Det kanske inte alltid blir förbättring, men det är ändå bättre än stagnation. Varje förändring ger oss erfarenheter och i bästa fall insikt. Varje ny erfarenhet gör mig mer kompetent. Själv ser jag fram emot min nya tillvaro som egen företagare med allt större entusiasm.

En del av oss möblerar om när vi behöver förnyelse, andra säger upp sig, och därimellan finns en mängd olika varianter. Välj den som passar dig och din situation men se till att du förnyar dig :-)

Podcasting

Podcasting lär vara det senaste inom utbildning - även om man varken behöver en iPod (det går lika bra med selleri, annan MP3-spelare) och någon egentlig casting (här= sändning) är det inte frågan om. Det handlar om nedladdade filer som du kan spela upp när du vill - som de gamla språkkurserna om någon minns dem, Linguaphone, som man kunde lyssna på i bilens kassetbandspelare.

Podcasting ger mig helt andra associationer - Världsrymden anfaller!
Det var en gammal skräckis i svartvitt, där marsianerna kastade ned ett antal pumpafrön, pods, som växte till gigantiskt format. I varje pumpa växte en kopia av den människa som råkade befinna sig närmast och när man somnade så kläcktes poden och personen vaknade aldrig mer - den nya pod-människan var en marsian och helt befriad från känslor.

Kanske något för headhunting-branschen att titta på? Njae, även om vi utesluter evighetsömnen för originalet, så tror jag inte resultatet blir lyckat. SOS Alarm rekryterar nu min ersättare, och jag är delvisl inblandad i processen. Det är inte en kopia av mig man vill ha - när någon skall ersättas i ett företag ska man alltid se faktiska behov och den förändring som möjliggörs. Kompetensavdelning går in i en annan fas, mindre utveckling av infrastruktur, e-lärande och processer och mer förvaltning. Då är det också en annan typ av person som ska leda avdelningen. Med annan/ny erfarenhet och kompetens.

För utbildningsbranchen kanske Podcasting a la skräckfilmen skulle vara en idé: Tänk om man kunde sova brevid en pumpa och nästa dag hade man en till person som kunde samma saker som jag kan. Kursgårdarna skulle få ett uppsving. Och ändå - de flesta av oss lägger ned mycket känsla i vårt arbete och det ger konkurrenskraft!

Kanske är dagens Podcasting ändå snäppet bättre...

Nya lärdomar...

Torr, ihållande hosta, andningsvårighet, orkeslöshet...
Ja, vad skulle du gissa på? Maken och jag har länge trott att han varit på gränsen till utbränd, sex veckors semester i fjol tycktes inte hjälpa, han blev inte piggare. Långt om länge, fem sparkar på smalbenet, en lungröntgen, tre veckors sjukskrivning i påskas och en penicillinkur senare... hjärtfel! Hans hjärta gick närmast i tangotakt, många dubbelslag och en klaff som läckte. Jag har alltid vetat att han har ett stort hjärta - men inte fysiskt alltså.

Nu är han hemma från sjukhuset igen. Det är skönt. Sommarplanerna är lagda på hyllan, det blir som det blir. Och det är helt OK. Det är skönt att veta att det fanns en orsak.

Hur är det egentligen med husläkarnas kompetens? När jag beskriver symptomen för en läkare är hans spontana kommentar: har ni kollat hjärtat? Kompetens är många saker. Tid för eftertanke är en viktig del.

Kompetens i skuggan

Jag vill absolut inte klaga på vädret, solen är sååå efterlängtad och värmen lika så. Så vad göra när man har massor med jobb att göra framför datorn och inte vill sitta inne. Ta till "gammaldags" metoder: en utskrift på det manus som ska bearbetas och pennan i höger hand.

Inte för att jag begriper hur pennan kan fungera egentligen: den har ju inte ens batterier... ;-)

Sen får jag acceptera ett par timmar framför burken ändå när solen väl gått ned. Helt OK.

Budskap...

Att det ska vara så svårt! Här håller jag föredrag i en timme om hur viktigt det är att inte falla för teknikfrestelser, att alltid börja med behov och önskat resultat, att vi har byggt hela vårt e-lärande på SOS Alarm utifrån att vi själva vill kunna ändra och lägga till nytt material utan att vara beroende av tekniker, it-konsulter och programmerare... och ändå får jag en fråga på lunchen efteråt: Hur många tekniker har du på din avdelning?

Vad gör jag för fel? Hur kan jag bli tydligare?

Ja ett sätt är i varje fall att inte falla för frestelsen att prata själv hela tiden, men att ge Mycket utrymme för Många små bikupor och följa upp dem så att jag får den där frågan MEDAN jag håller mitt föredrag och inte efteråt. Då får jag ju en chans att svara, publikt.